Jag tycker mycket. Har jag märkt.

Vår utveckling har på typ bara på 100år skjutit iväg med all dess kraft och kunskap. 100år är ingenting, det är så pytte pytte lite som vår jord egentligen funnits, tänk bara på våra morföräldrar. Allting förändras ja det gör det, men det känns lite som att vi strävar åt fel håll. Vi kanske inte märker det, med vi menar jag vi nittiotalister främst, eftersom jag inte kan ta erfarenhet till åttiotallisterna och ni andra. Idag kanske vi inte märker det, för vi har inget att jämföra med, vi har inte levt under några andra förhållanden. Det är vår vardag och det blir ju svårt att jämnföra med något man aldrig upplevt. Vi har bara läst i böcker hur det var förr. Men jag lovar med handen på hjärtat att när vi blir gamla, kommer vi sitta där och undra hur allt blev som det blev.
Det som jag tror är att vi bara lever i tidsfördriv, alltså att alla dessa prylar,saker, hetsen i median, det bara distraherar vår egentliga levnad. Jag förstår inte hur alla vill leva i det här. Att median vinner på förnedring, skriva skit och göra upprop om tex Lasse Berghagen skulle haft en 30 år yngre kvinna i sitt liv, skulle inte aftonbladet skriva en stor löpsedel då: Lasse Berghagen relation med yngre kvinna! Se bilderna här! Läs om deras hemliga liv tillsammans. Varför är detta så intressant att läsa? Kan inte alla ba få leva för sig själva utan att någon ska lägga sig i. Jag skiter fullständigt i vad andra gör med sina liv. Men jag är väldigt mån om att de ska tänka efter vad de gör innan de utför handlingar. Kanske därför jag sitter och skriver det här just nu.. Eller jag vet inte, det är nog mest lite frustration i mig som måste få komma ut innan det blir överfullt där inne. Som ni vet är min hjärna inte den största.

Jag läste tidigare ut en bok som heter "Det är roligt att veta bäst" av Barbro Lindgren, en äldre gumma som passerat 80sträcket som skriver mycket om skillnaden mellan då och nu. Och har intressanta samhällssyner från både nu och då också. Och det mesta som jag läst om hennes syn om idag är hat, förnedringar och ilska.
Det är väl inte den bästa boken jag läst, men det säger väl något om vår värld idag? Hon verkade förvisso vara en bitter tant som klagar på det mesta(och där såg nyss en bild av mig själv som gammal..), det mest konstiga må väl var när jag läste ett helt kapitel om vad hon tycker om köttindustrin, allt lät väldigt vettig och förnuftet var på rätt sida så avslutar hon hela kapitlet ba: Fast jag kan ändå inte motstå det goda lamköttet. Man baa öhhhh jaha så du är ett liten köttgris i alla fall ditt motsägelsefulla lilla svin. Typ så kände jag för stunden. Men nu har det gått över, fast jag började tänka på det nu igen när jag skrev det här.