Bildbeskrivning av påsken.

 Vakna utvilad till solsken en ledig dag och äta frukost i lugn och ro till radion med katterna. Livet.

 Och solroserna har börjat komma till liv! Jag blir så fånigt glad av mina blommer, de är som att ha någon att prata med, haha!

 Halva lovet har gått till att hitta inspiration till någon slags seriefigur. Det är skit svårt. Har idéer om engångs utklipp, typ som en tanke eller i en sketch. Inte ha serier med fortsättning-följer. Jag vill inte heller smeta in mig i ett mönster och säga att det endast kommer vara samhällskritiska tankar och sketcher. Jag är väldigt ifrågasättande av mig men jag känner att jag snabbt blir less på att klaga och vara bitter på saker som är allmänt uppenbara. Typ som att alliansen kallar sig det nya arbetarpartiet, det är ju ett skämt men det är inte ett dugg kul. Men typ andra mer roliga intressanta meningslösa saker som man snappar upp! Varför jag tycker serier är så kul är för att jag älskar karaktärer! Riktiga människor till skådespelare till seriefigurer till konst till djur, till vadsomhelst för en stark utstickande karaktär. Jag fascineras till och med av min egen uppskattning jag har till människor som är sig själva rakt igenom, det är så starkt och livfullt. Jag vet inte men jag utnyttjar väl den energin som jag får utav karaktärer och på något vis belönar mig själv till acceptera migsjälv så som jag är. Ibland en sprallig pratglad tjej med volangkjol eller en ilsken svart bitterfitta med horn i pannan som sitter i ena soffhörnet och hetsäter som en gris med diverse utbrott liksom en 6åring med adhd ellerså hypernyttiga hurtiga duktiga drivna Isabell som kan göra alla saker på en dag utan att andas. Men jag försöker väl intala mig själv att livet ser ut så, man är ju bara 20 år så kanske det bara är ett slags

panikartat nybörjar beteende som man har den första tiden som hatardetordet vuxen. Fast jag kan ju tycka att berg och- dalbane livet kan bidra med en å annan konsekvens.

Så då hoppar vi lite tillbaka. Det är massa saker som jag också känner att jag vill måla men det har inte heller blivit av. Antingen flyger penslarna med stora välkommnande änglavingar till mig eller så ligger det bara och glor på mig och leker fastlimmade-i-burken. 

Jag vet inte riktigt varför än men detta är mitt 5e år med återkommande infektioner i urinvägarna och det bästa svaret doktorerna har är. Väder förväxlingarna. Men faktum är att jag varje höst och vår får sånna smärtor, även de säger att uvi inte har något att göra med värme eller kyla men jag vill som tro det. Om man vaknar mitt i natten av den ilande mysiga smärtan som just precis för behaglighetenskull ska befinna sig i muttan och tar ett kokhett bad i 2-3 timmar är den över. Dock är man helt dåsig och russinaktig hela dagen. Smärtan gör så att man får sting i hjärnan typ. Påsken har bjudit på hög medicinering av ingefära, tranbär, lime/citronvatten och rött te. Och mer ösa blir det.

Ingen vet ju riktigt varför så många kvinnor drabbas med dessa återkommande uvi, många har det bara i tonåren, vissa blir befriade efter sin första förlossning, eller så vänder det på sig att man aldrig har haft det innan sedan efter att man skitit ut ungen är man som skräddarsydd för uiv, skonad för livet.

 Vissa kvinnor får uvi innan deras eller under deras mensvecka. Det är ett jättekonstigt mysterium när det ständigt är återkommande och det är ju inte så att läkare snålar med antibiotikan man får ut för sin tillfälliga olidligt smärtsamma värk som sedan komma tillbaka 3 veckor senare. Det är bara lite lustigt med tanke på att de faktiskt inte vet vad de behandlar antibiotikan för, men det funkar! Ärthjärnor.

Hurtbella tagen in action innan startskottet löstes!

Ett mellanmål efter prommisen. En halv skinkbit var. Katterna har ju fått lite för mycket kärlek i vinter så de går på diet typ. Men det ska fortfarande få vara gott, inte torftigt och tråkigt.

 Lyckades fånga detta djuret i dagsljus. Ytterst ovanligt. Nästan så att man vill ta tempen och kolla om nått är på tok..

Sen så har jag hunnit bekanta mig än en gång med staden Umeå. Hanna har flyttat ner för att plugga en konstlinje jag aldrig kommer ihåg namnet på, bor i ett studentrum med sin vapendragare Albin. Malin och jag tog tåget och var där över helgen och såg till att hon skolar sig rätt. Med alkohol å pizzor på nätterna.

Oj. Hoppsan hoppsan. Påväg till Villavillerkulla kanske? Det var min påsk. Hoppas ni också hade en trivsam påsk nergrävd i nån driva, räddad av solen kaffet i termosen, bullarna i påsen, boken och solglasögonen.