Saknar dig. Alla saknar dig. Det gör ont i alla att inte ha dig vid liv. Om dagarna ser jag dig i allt levande och finner en ro att ha dig omkring mig. Jag kan till och med le. Satt och snackade med dig vid stranden idag över en timma. Vi skratta och jag kunde känna dig så starkt. I varje vind. Varje våg som slog mot stranden. I alla små liv som växer upp efter vintervilan. Sedan blir nätterna helt tvärt om. Varför är det så. Kalabalik i kroppen. Vet inte vart man ska ta vägen. Det finns inga recept på hur man lagar känslan. Sorgen liknar som en boxare känner sig efter att blivit sönder manglad under en match. Jag känner mig så i kroppen. Alla känner nog så. Sorgen ligger så tungt över en. Alla dina vänner är helt upprivna. Förstörda. Det krossar mig. Jag tar på mig någon slags uppgift att försöka rädd alla. Jag vet att det är omöjligt. Men det är väl så jag bearbetar min saknad till dig. Jag älskar dig så otroligt mycket. Jag undrar om jag någonsin sa det till dig. Jag vet inte. Men jag vet att du visste om det. Klart du gjorde. Vi älskade allihopa varandra. Banden som inte går att bryta. Kärleken du lämnade efter dig. Du kommer för evigt vara saknad.
Ta hand om de trasiga själar här nere. Bär oss under dina vingar. Vi behöver dig ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar