butter och bitter.

Idag har jag typ lust att riva hela värden upp och ner utan helt anledning. Jag borde vara glad och tacksam som precis blev med ett jobb. Jag känner bara för att damp grina och att någon ska tycka synd om mig. Bära mig till sängen, vadda min blåsa under pek tån. Mata mig med varm choklad, massa jordgubbar, vindruvor, varma mackor med fett mycket ost, och en bra serie samt assistera med snytpappret när jag vill snora mig. Jag tror jag har lite brist på sömn. Jag kan utan problem sova vartannat dygn. Det händer inte regelbundet men ändå. Kanske att ett jobb rycker upp mig? Det hoppas jag. Men det var det som var så konstigt, under hela arbetsintervjun så var jag mega pepp och helt närvarande. Sen när jag gick därifrån fick jag typ panik och sprang in på toan och fällde entvåtre tårar. Varför det? Nu sitter jag här och känner mig grinfärdig, men för vadå. Ingenting. Jag är bara trött och grinig. Jag har ju förtusan fått ett jobb nu som jag önskat så innerligt. Jag vill inte känna denna pressartade ångest som gror när jag tänker på att jag har fått ett jobb att gå till. Det var ju inte riktigt så jag hade tänk mig. Är det inte nu jag ska skutta och hoppa av glädje? Åååh snablarns perkele voi vittu bajs. Älskar finska svordomar. Det känns brutalt och skönt att säga när man är riktigt less. Som att den finska djävulen växer fram i mig. Det händer inte så ofta.. Men som nu när jag bara vill slå sönder världen. Jag är världens lipsill ibland. Oftast är det skönt att få ut sin ilska. Fast jag känner mig bara som en fånig prutt. 150cm ilska. Vad är de att bli rädd för.