Det är ett gott nytt år.
Jag fick mig ett gott avslut. Vi har suttit i knä och pratat om sorg och vad kärlek är. Å jag själv vill jag bara dö. Förinta det jag känner. I orättvisa och att älska för mycket. Vadå? Klockan är 05:50. De kommer aldrig att sluta. Jag kommer för evigt sakna älska och små le åt de stunder som fortfarande lever och påminner en. Bara för att saker och ting inte finns behöver det inte betyda, att det inte lever.
Du som känner. Du som önskar dig att vara ärlig, du som vill komma hen nära, du som vill älska, du som vill förlåta, du som vill vara här och nu. Lås dig inte inne. Sprid det du har inom dig. Det hopplöst glömda omöjliga, den kärlek som lever, det vackra i människan såsom djuren, sprid för fan. Känn att du lever. Visa en gnutta omtanke och 2013 kanske kan bli lite mer harmoniskt än sugkukåret 2012 hade att ge. Jag vet inte. Men jag kommer garanterat vara bakis som ett svin imorgon. Jag tänker aldrig mer ångra. Det är slut med sådant trams.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar