Hallå!!!!!!!

Typ år och dagar sen känns det som. Jag vill så gärna ofta skriva men jag sitter fast i telefonen istället. Jag vill inte ljuga och säga att instagram har ersatt dig. Men jo. Lite så är det. Förlåt för det. Egentligen tycker jag mer om dig. Det gör jag och det är sant. Men jag bär inte på dig så som en telefon. Du sitter hemma på samma plats, i samma hörn. Och ibland i mitt knä i sängen. Då får du det lyx och kvalitetstid.

Jag tycker inte om måsten men jag ska försöka bli lite bättre. Det är du värd. Och roligare för min mamma att hänga med i svängarna hur läget mår och vad som händer här i Umeå.

Händelse 1. Hanna har en tatueringsmaskin och de oroar mig. Inom sin tid kommer jag säkert se ut som den där dottern du inte hoppades på att jag skulle se ut som. Sånt får man räkna med när man skaffar kiddo tänker jag.