Nya perspektiv

Det finns så mycket onödigt att tänka på. Vad är nödvändigt att tänka på. Vad är livets fulla mening, alla måste ju ha någon, vilken är min. Det är så jobbigt att filosofera, man kommer ju fram till olika saker varje gång. Man blir så förvirrad i sitt egna tankekretslopp. Man hittar ju nya svar på det saker man redan trodde man hade svar på. Jaha tänker man då. Har jag alltid haft fel. Eller jaa.. Sin egna uppfattning kan ju ingen annan förstå sig på. Och man måste ju först och främst inse att man har "fel" innan man skapar en ny uppfattning.(Kan inte alla ba skapa sin egna uppfattning om allting istället för att följa andras "häftiga" tankar och åsikter?! Man blir ju direkt utanför om man inte följer någon, eller ser upp till någon eller har en förebild. Jag kanske har fel, men det känns så.)
Mamma säger alltid att livet är en skola. Man blir aldrig fullärd. Det är så sant som det är sagt.
Är det när man kan lita på sig själv som man kan känna sig säker? Jag känner mig ofta så oberäknelig och konstig. Idag har varit en tankespridd dag. En halvjobbig förvirrad dag. Sånna dagar gör sådant besvär, man vill ju bara vara. Utan att rynka på pannan och höja ögonbrynen när man ser sig själv i spegeln.

Nu ska jag och pojkvännen gå till Charlies och trycka en burgare var. Eller erik kör på kebabtallrik och jag en vegburgaremeny för att vara korrekt. Sen är månadspengen slutt. Tur har vi som har bröd och pålägg hemma som vi kan leva på.. Hehöhhö.. Bajs!