ajaj vad det sticker i ögonen!

Så skönt provocerande. Love it!! Jag nämnde att tidigare för Erik att årets ord måste ju vara provokation. Skönt att trampa folk lite på tårna. Jag gillar det. Om jag ändå inte hade varit en inskränkt svensson. Fast vafan. Jag har nog ändå legat av mig, sex var nytt å spännande och jag hade min maniska period. Så då var de på kartan. ajAJ kanske man tänker. Men inte så att hela världen läser min lilla skitblogg. Inget jag precis skäms över nu,  är väl inget man skriver på cv heller precis. Mått piss har jag gjort, över att folk snackar bakom ryggen på'en. Nott ma stajl. Jag har nog aldrig pratat om det med mina vänner. Jag har liksom vetat om att de vet och desamma att de vet om att jag vet att de vet. Men inget som kommit på tal. Det har framförallt varit pinsamt för min del. Vill man inte alltid vara sitt alter inför andra? Fast om man bor i en sketen liten håla så har man inte bättre för sig på kafferasterna;) Prata om det senaste liksom. Jag är inte bättre om någon annan. Men om någon har legat runt kan jag fan då inte bry mig mindre. Lite trashigt men extra skinn på näsan skadar ej. Man får se det så.

Undra om jag kommer ångra detta inlägg. Det är ju trots allt internÄt.
Alltså, jag har ju aldrig riktigt varit ärlig mot varken mig själv eller mot andra om mig. Så det jag har försökt börjat göra på senaste är att släppa lite på mina tyglar. Hela mitt liv har jag liksom levt upp till andras förväntningar om mig. Jag vet inte varför jag gjort det. Jag har alltid gjort allt för att motbevisa en sanning jag själv inte har velat veta om. Skrivandet är min väg för bearbetning. Det blir mer konkret och inte en luddig tanke. Så nu börjar min terapi. Emo texterna som jag kallar det. Mest för att jag själv behöver lite självdistans och kunna se humor i det allvarliga. Annars hade inte detta varit kul. Skriva skit på bloggen.
Bard and me 4 ever.