ojoj lilla hjärta. vad ska jag ta mig till nu. du var det ända här på jorden som fick all min kärlek. vem ska jag nu ge den till. du har räddat mig så många gånger. du har alltid funnits med mig. i alla stunder. helt obegripligt att jag kliade dig på hakan tidigare idag. under halsen. bakom öronen i ditt mjuka bebis hår. du var så trött. och hade så ont. hela bakdelen var helt krossad. du i bitar. det gjorde så ont. smärtan hade gjort dig så trött och lugn av smärtstillande. du vart till och med glad när du såg mig. Du öppnade ögonen sådär stort, och dina ögonbryn höjdes, bara spretade sådär gulligt och glatt. jag kunde känna dig så stark. min vän.
jag känner de lyckliga minnerna du skapat hos mig. den där sorgsna mysiga saknaden. dåliga samvetes sorgen. hjärteförkrossad sorgen. den arga sorgen. jag känner allting och det är ett jävla stort kaos.
ett eko.
när jag fick samtalet från djursjukhuset att de hade en katt som blivit påkörd. kände jag på en gång att detta inte skulle sluta gott. jag skulle in och bekräfta om det var sammy som var påkörd. katterna springer in och ut hela tiden och jag hade sett sammy bara för 6 timmar sen eller nått, men han var inte hemma så jag tog hojjen dit. det var hemskt att vara på djursjukhuset. det kändes som att han skulle dö hela tiden och jag var så rädd hela tiden. sen fick jag se sammys hela bakdel helt krossad på en såndär röntgenbild. och jag förstod att nu är det slut. jag skrek. jag grät. jag jämrade. jag minste min allra bästa vän.
nu orkar jag inte skriva något mer.
om du visste vad matte är ledsen att inte ha dig här. 3½ år kärlek. du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, den största. inget kommer bli sig likt. det dödar mig att sakna dig såhär mycket. du var ju min prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar