Du starka soldat som hjälpte din fiende kärelk och mat.

Hojja vilka dagar jag har.
Likgiltigheten är så skrämmande.
Jag vill bara ha nått konkret, nått att ta i.
Allting är så dimmigt. Jag är rädd för att dessa tre dödsfall ska påverka mig
på ett konstigt sätt. Tänk om jag blir bitter och inlåst.
Göra mig till nått jag inte vill vara.
Jag är lite rädd. Tiden finns inte nu. Dagar och timmar tickar ändå.
Det känns som att allt står stilla och slår på mig.

Dessa tre själar har påverkat mig mycket, på olika sätt. Jonte den hjärtegoda typen som blev djävligt ståhej efter sprit å öl. En impulsiv rastlös man. Jag var alltid syrran för han. Han betraktade verkligen mig med hela sitt hjärta. Jag älskade att vara Syrran. Jag kände mig väldigt speciell på det viset. Han betraktade alla sina vänner med heder. Så var han sådär tjuvrolig. En stark vis man med glimten i ögat för alla sorters kvinnor med kurvor. Åh Angelica tänker jag på. Hennes sits och ögonblick kan jag aldrig kunna föreställa mig. Så otroligt stark måste du vara ♥

Henrik.. Jag har för det mesta goda och roliga minnen. Mest från den vita 240in. Du var en människa som inte ville sitta och glo rakt ut. Alltid gjorde vi något, även fast vi var dyngbakis så slet du upp en och satte en på skrillor. Ut på träsket och glida. Eller fara till Luleå sista minuten på spelning. Middagar. Utflykter med bilen. Gjorde mummsiga middagar och drack många Irish Coffee som var din favvo. Du tyckte för det mesta att jag klädde mig som en trasa och tog med mig många gånger på kupan och skulle styla mig. Då kanske jag vart arg för att du ville att jag skulle prova fula och obekväma kläder. Nu ler jag och skrattar åt hur det kan vara. Kärleken var där men bruden kan inte klä sig! Haha Och bort med dreadsen! Vilken ohyra de var för dig! Du var en såndär pojkvän som man tänkte många gånger på efter att vi gjorde vårt break up. Och fortfarande då och då går tankar till dig. Eller minnen som slår mig tillbaka. Jag är inte kär i dig duvet, utan liksom vissa människor fastnar bara. Du var en sån. Och aj vad jag var bitter på Angelika, hon var ju som ett brev skickat på posten perfekt för dig tyckte jag. Där var ju bruttan i din stil. Kom ihåg att det var inte det enklaste att komma över dig. Och nu måste man komma över dig igen känns det som.. fast på ett annat sätt.

Det kanske låter konstigt jag vet inte. Men denna hårboll har tagit mig hårdast. Jag har tom tänkt på hur andra ser på detta. Jag är inget kattfreak eller en crazy cat lady som man brukar säga, utan man kan säga att jag var ett sammyfreak. Han var verkligen mitt allt. Jag är helt tung i själen av sorg. Detta var liksom den värsta sista droppen som fick hända. 3 väldigt intensiva veckor av förtvivlande känslor.